Pygme
Våra två nätter i Rwanda var riktigt lyxiga, vi slapp tälten och checkade in på ett kloster istället! När trucken rullade in på gården hörde vi nunnornas kör men det var också det ända tecken på nunnor vi märkte av. Vi blev tilldelade en mysig sovsal med 10 våningssängar och på kvällarna hängde vi i klostrets bar (?!) där vi fick smaka på en lokal bananöl/vin, vidrigt.
Efter dagen med gorillorna så åkte vi mot Uganda igen efter ett stopp i Kigali på Genocide Memorial. Här fick vi lära oss om folkmorden i främst Rwanda och även runt om i världen. Det var skrämmande och berörande. Härligt dock att få uppleva Rwanda nu när de är ett enat folk igen.
I Uganda stannade vi i staden Kabale som ligger vid Bunyonyisjön. Vi spenderade en heldag ute på sjön och några av dess öar. En motorbåt tog oss till en ö där ett Pygmefolk lever med bidrag från en organisation som Oasis stöttar. När vi la till med båten kom ett helt gäng med barn och mötte oss, de tog våra händer och ledde oss upp för en lååååååång backe mot deras skola och lilla by. Killen som ledde mig (Moa) upp hette Moses, när vi kom fram bad han om att få mina skor som tack, jag var inte riktigt beredd att ge upp dem så han fick nöja sig med de pennor, böcker och godis som vi gav till skolans alla barn. Intill skolans byggnader låg pygmeernas bostäder, de var enkla hyddor av gräs, lera och halm. Vår guide för dagen hette Frances, han berättade och visade oss rundor på ön. Som avslutning fick vi en dans och sånguppvisning av pymefamiljerna och skolbarnen. De drog upp oss så vi dansade tillsammans till deras afrikanska takter! Utflykten till pygmeön var en av resans höjdpunkter, särskilt eftersom de fick oss att känns oss som gäster och inte turister.